Jabala Upanishad
oM puurNamadaH puurNamidaM puurNaat-puurNamudachyate |
puurNasya puurNaMaadaaya puurNamevaavaShiShyate
|| atha praathama khaṇḍaḥ |
bRRihaspatiiruvaaca yaajñavalkyam |
yad-anu kurukShetraM devaanaaM devayajanaM sarveShaam bhuutaanaaM brahmasadanam |
avimuktaM vai kurukShetraM devaanaaM devayajanaM sarveShaam bhuutaanaaM brahmasadanam |
tasmaadyatra kvaMchana gachChati tadeva manyet-aiti |
idaM vai kurukShetraM devaanaaM devayajanaM sarveShaam bhuutaanaaM brahmasadanam |
atra hi jantoH praaNeshu utkramaMaṇeṣhu rudraa taarakaM brahma vyaachaaṣṭe yenaasaa-amRRitii bhuutvaa mokShii bhavati |
tasmaadavimuktaM eva niSheveT-aavimuktaM na vimuJ-chet |
evaMeva-aitad-yaajñavalkya evaMeva-aitadbhagavan-aiti vai yaajñavalky-aiti || 1 ||
|| atha dvitiiya khaṇḍaḥ |
atha hainaM-matrii paprachCha yaajñavalkyam |
ya eSho.ananto.avyakta aatmaa taM kathaa-ahaM vijaaniiyaam-aiti |
sa hovaaca yaajñavalkyaH |
so.avimukta upaasyo ya eSho.ananto.avyakta aatmaa so.avimukte pratiShThita-aiti || 1 ||
so.avimuktaH kasmaM-pratiShThita-aiti |
varaNaayaaM naasyaaM cha madhyenam pratiShThita-aiti |
kaa vai varaṇaa kaa cha naashii-aiti |
sarva-indriiya-kṛutaanda doShaanvara ayatii-aiti tena varaṇaa bhavati |
sarva-indriiya-kṛutaan paapaan naashayatii-aiti tena naashii bhavatii-aiti |
katamacc-chasya sthaanam bhavatii-aiti |
bhruuvor-ghrANasya cha yaH saṇḍhiH sa eSha dyaurlokasya paras-ya cha saṇḍhiH-bhavatii-aiti |
etadvai saṇḍhiM saṃdhyaaM brahmavid upaasat-aiti |
so.avimukta upaasya-aiti |
so.avimuktaM jyaanaamaaChaaṣṭe |
yo vai tadevaM veda-aiti || 2 ||
|| atha tRiitiiyaH khaṇḍaḥ |
atha hainaM brahmachaarii ūcaH |
kiM japyaenamRRitatvaM bRUuhii-aiti |
sa hovaaca yaajñavalkyaH |
shata-rudriiyea-ṇaiti |
etaanyeva ha vaa amRRitasya naama-adheyaani |
etaira ha vaa amRRito bhavatii-aiti evaMeva-aitad-yaajñavalkyaH || 1 ||
|| atha chaturtha khaṇḍaḥ |
atha janako ha vaiideho yaajñavalkyam-upasamety-uvacha |
bhagavan-saMnyaasam-anubRUuhii-aiti |
sa hovaaca yaajñavalkyaH |
brahmacharyaM samaapya gRRihii bhavet |
gRRihii bhuutvaa vanii bhavet |
vanii bhuutvaa pravraajyet |
yadi vetarathaa brahmacharyaad-eva pravraajed-gRRihaad-vaa vanaad-vaa |
atha punar-avatirii vaa vatirii vaa snaatakaH vaa-asnaatakaH vaa utsaMnaagnir-anagniko vaa yada-ahareva virajet-tada-ahareva pravraajyet || 1 ||
taddhaike praajaapatyaam-eva-iShTiM kurvanti |
tadu tathaa na kuryaat |
aagneyiim-eva kuryaat |
agnirhi vai praaNaH |
praaNameva-itaaya karoti |
traidhaatviyaaM-eva kuryaat |
etayaiva trayaH dhātavaH yaduta sattvaM rajas-tam-aiti |
ayaM te yoniRRitviyo yato jaataH arocatha-aH |
taM jaananaM-agnaa arohaathaa no vardhaya rayiM |
aity-anena mantr-aaNagniim-aajighṛet |
eSha ha vaa agneRRiyo yoniRRiyaH praaNaH |
praaNaM gachCha svaahaa-aiti-evaMeva-aitadaaha || 2 ||
graamaadagnim-aahṛitya puurvaiivadagnim-aaghraapayet |
yadagniM na viMdetapsu juhuyaat |
aapo vai sarvaa devataaH |
sarvaabhyaH devataa-bhyaH juhomi svaahaa-aiti huutv-uddhṛitya praash-niiyaat-saajyaM havih-anamayam |
mokShaamantrastrayi-evaM viMdet |
tadbrahma tad-upaasitavyam |
evaMeva-aitadbhagavaman-aiti vai yaajñavalkya || 3 ||
|| atha paMchama khaṇḍaḥ |
atha hainaM-matrii paprachCha yaajñavalkyam |
pṛichChaami tvaan yaajñavalkya-ayaM-jnopavii-aiti kathaM braahmaNa-aiti |
sa hovaaca yaajñavalkyaH |
idamevaasya yaM-jnopaviiM ya aatmaa aH praashya-aachamya |
ayaM viidiH pravraajinaam || 1 ||
viiraadHvaane vaa naashake vaa paap-praveshe vaa agni-praveshe vaa mahaaprasthaane vaa |
atha parivaaḍvivaraNa-vaasaa muMḍo.aparigrahahuH shuchiH-adhrohii bhikShamaaNaH brahmabhU-bhaayaa bhavatii-aiti |
yadyaatuRaH syaan-manasaa vaachaa saMnyaset |
eSha paMthaa brahmaNaa haa-anuvittaste n-aiti saMnyaasii brahmavid-aiti |
evaMeva-aiSha bhagavanan-aiti vai yaajñavalkya || 2 ||
|| atha ShaShTha khaṇḍaḥ |
tatra paramahaMsaa naama saMvartaka-aaruNi-shvetaketu-durvaasa-RRibhu-nidaagha-jada-bharata-datat-treya- ravataka-
prabhRRitayaH.avyakta-liMgaa avyakta-aachaaraa anumattaa unmattavad-aacharantaH || 1 ||
iti shRRiiteH |
tRidaMdaM kamaMḍaluM shikyaaM paatraM jalapavitraM shikhaaM yaM-jnopaviitaM cha-ityetatsarvaM bhUUH svaahaa-ait-yapsu parityaajaatmaanam-anavicChet || 2 ||
yathaa-jaataa-ru padharo nirdvandvo nishi-parigrahaH tattva-brahmaa-marge samyak-saMpaṁaH shuddhamaanasaH praaNasaM-dharaNa-arththaM yathaukta-kaale vimukto bhikShama-charaM-nudara-paTReNa laabhaalaabhau samo bhUtvaa shuunya-gaaraa-deva-gRRihata-tRuNa-kūṭa-valmiika-vRRikSha-mūla-
kulaa-laashaa-la-aagni-hotraa-laashaa-nadii-pulina-giri-kuhara-koTara-niRRiha-staM-ḍile-
shve-niketavaa-sya-prayatno nirmamaH shukla-dhyaana-paraaYaN-avaadhyAatman-iShThaH shubhaa-shubha-karma-niimūla-anaparaH saM nyaaseNa dehatyAgaM karoti sa paramahaMso naama |
aity-upaniShat || 3 ||
oM puurNamadaH puurNamidaM puurNaat-puurNamudachyate |
puurNasya puurNaMaadaaya puurNamevaavaShiShyate
English Translation
Om, That (Brahman) is infinite, this (universe) is infinite.
From that infinite, this infinite comes.
From that infinite, this infinite goes, yet infinite remains.
|| First Chapter ||
Brihaspati spoke to Yajnavalkya:
"That Kurukshetra, the sacrificial place of the gods, the abode of all beings, Brahman's abode,
Kurukshetra is indeed the unbound (avimukta), the sacrificial place of the gods, the abode of all beings, Brahman's abode.
Therefore wherever one goes, one should think, 'This is indeed Kurukshetra.'
For in Kurukshetra, when the life breaths of a living being go forth,
Rudra, the savior, teaches the Brahman by which, becoming immortal, one is liberated.
Therefore one should serve only the unbound; one should not abandon the unbound."
Thus Yajnavalkya; thus indeed Bhagavan said; thus indeed spoke Yajnavalkya. || 1 ||
|| Second Chapter ||
Then the revered one asked Yajnavalkya:
"That Self which is infinite and unmanifest—how am I to know it?"
He, Yajnavalkya, said:
"The unmanifest is to be served—that infinite, unmanifest Self is established in the unbound." || 1 ||
"In what is the unmanifest established?"
"In the space between the eyebrows it is established."
"What is Varana and what is Nashi?"
"Varana because it wards off all defects caused by the senses,
Nashi because it destroys all sins caused by the senses."
"What is its place?"
"The union of the eyebrows—that is the union of this world and the higher world."
"Brahma-knowers worship this union as sandhya."
"Thus the unmanifest is to be served."
"He knows the unmanifest as knowledge."
"He indeed knows that Brahman." || 2 ||
|| Third Chapter ||
Then a brahmacharin asked him:
"By chanting what should one attain immortality? Tell me."
He, Yajnavalka, said:
"By the Shata-Rudriya."
"For these are indeed the names of immortality;
By these one indeed becomes immortal."
Thus Yajnavalkya said. || 1 ||
|| Fourth Chapter ||
Then King Janaka of Videha approached Yajnavalkya and said:
"Bhagavan, tell me about renunciation."
He, Yajnavalkya, said:
"Having completed brahmacharya, one should become a householder.
Having been a householder, one should become a forest-dweller.
Having been a forest-dweller, one should renounce.
Or if one is capable, one may renounce directly from brahmacharya,
Either from household or from forest-dwelling.
Or whether one is a sacramentalized one or not, whether with fire or without fire,
When one becomes indifferent on that very day, one should renounce on that very day." || 1 ||
"They perform the Ishti sacrifice only in the Agneyi (fire of digestion) itself.
Thus one should do it.
For fire is indeed prana.
In that fire he offers prana.
Or one should do it in the Traidhatviya (the threefold body)."
"By these three dhatus—sattva, rajas, and tamas—this your womb has been born, O Arunicatha,
Knowing that womb, ascend to fire, O Arunicatha, or increase our wealth."
With this mantra one should invoke the fire.
"For this is indeed the womb of fire, O Arunicatha.
Prana, go, svaha."
Thus indeed he said. || 2 ||
"Taking fire from the village, one should offer it in the earlier (domestic) fire.
If one cannot obtain fire, one should offer in water.
'For waters are indeed all the gods.
I offer to all the gods with this offering, svaha.'
Having offered, having drunk the remainder, one should eat the share called Sajya.
One should find the three liberation mantras thus.
That Brahman is to be meditated upon."
Thus Bhagavan said; thus indeed spoke Yajnavalkya. || 3 ||
|| Fifth Chapter ||
Then the revered one asked Yajnavalkya:
"I ask you, Yajnavalkya, 'What is the sacred thread for Brahmins?'"
He, Yajnavalkya, said:
"This indeed is his sacred thread—the Self, who is drunk by drinking water and sipped by sipping water."
"This is the vow for renouncers." || 1 ||
"In a Hero's chariot, or in a place of death, or at a ford, or entering fire, or in the Great Departure,
Or with shaven head or matted hair, purified, not stealing, begging, for the sake of Brahman—one becomes fit,
If mentally or verbally one renounces,
'This is the path of Brahman followed by the knowers of Brahman'—thus one should think.
Thus indeed he is a Bhagavan, thus spoke Yajnavalkya." || 2 ||
|| Sixth Chapter ||
There, the Paramahansas named Samvartaka, Aruni, Shvetaketu, Durvasa, Ribhu, Nidagha, Jada, Bharata, Dattatreya, Ravataka and others,
Without marks (linga), without rules of conduct, unsteady, behaving like madmen. || 1 ||
Thus ends the Upanishad |
"Staff, water pot, upper garment, loin cloth, vessel for water, and sacred thread"—
Having offered all these into the fire, one should cross over all bonds without attachment. || 2 ||
Radiant, freed from dualities, without possessions, established on the path of truth and Brahman,
With pure mind, for the support of life breaths, eating from the belly as a beggar,
Equanimous in gain and loss, dwelling in empty houses, or in cowsheds, or in grass-thatched huts,
Or at the root of a banyan tree, or in a hall of musical instruments,
Or in a deserted house, or in a dry well, or not in a dwelling at all,
Or in a temple, or where there is no temple,
Wandering without settled abode, unattached, devoted to white meditation,
Established in the Self, having uprooted good and bad karma, non-injurious,
Abandoning the body through renunciation, he is called a Paramahamsa.
Thus ends the Upanishad. || 3 ||
Om, That (Brahman) is infinite, this (universe) is infinite.
From that infinite, this infinite comes.
From that infinite, this infinite goes, yet infinite remains.
See the Sanskrit source
Sanskrit source
ॐ पूर्णमदः पूर्णमिदं पूर्णात्पूर्णमुदच्यते |
पूर्णस्य पूर्णमादाय पूर्णमेवावशिष्यते
|| अथ प्रथम खण्डः |
बृहस्पतिरुवाच याज्ञवल्क्यम् |
यदनु कुरुक्षेत्रं देवानां देवयजनं सर्वेषां भूतानां ब्रह्मसदनम् |
अविमुक्तं वै कुरुक्षेत्रं देवानां देवयजनं सर्वेषां भूतानां ब्रह्मसदनम् |
तस्माद्यत्र क्वचन गच्छति तदेव मन्येतेति |
इदं वै कुरुक्षेत्रं देवानां देवयजनं सर्वेषां भूतानां ब्रह्मसदनम् |
अत्र हि जन्तोः प्राणेषूत्क्रममाणेषु रुद्रस्तारकं ब्रह्म व्याचष्टे येनासावमृती भूत्वा मोक्षी भवति |
तस्मादविमुक्तमेव निषेवेताविमुक्तं न विमुञ्चेत |
एवमेवैतद्याज्ञवल्क्य एवमेवैतद्भगवनिति वै याज्ञवल्क्येति || १ ||
|| अथ द्वितीय खण्डः |
अथ हैनमत्रि पप्रच्छ याज्ञवल्क्यम् |
य एषोऽनन्तोऽव्यक्त आत्मा तं कथमहं विजानीयामिति |
स होवाच याज्ञवल्क्यः |
सोऽविमुक्त उपास्यो य एषोऽनन्तोऽव्यक्त आत्मा सोऽविमुक्ते प्रतिष्ठित इति || १ ||
सोऽविमुक्तः कस्मिन्प्रतिष्ठित इति |
वरणायां नास्यां च मध्ये प्रतिष्ठित इति |
का वै वरणा का च नाशीति |
सर्वानिन्द्रियकृतान्दोषान्वारयतीति तेन वरणा भवति |
सर्वानिन्द्रियकृतान् पापान् नाशयतीति तेन नाशी भवतीति |
कतमच्चास्य स्थानं भवतीति |
भ्रुवोर्घ्राणस्य च यः सन्धिः स एष द्यौर्लोकस्य परस्य च सन्धिर्भवतीति |
एतद्वै सन्धिं सन्ध्यां ब्रह्मविद उपासत इति |
सोऽविमुक्त उपास्य इति |
सोऽविमुक्तं ज्ञानमाचष्टे |
यो वै तदेवं वेदेति || २ ||
|| अथ तृतीयः खण्डः |
अथ हैनं ब्रह्मचारिण ऊचुः |
किं जप्येनामृतत्वं बृहीति |
स होवाच याज्ञवल्क्यः |
शतरुद्रीयेणेति |
एतान्येव ह वा अमृतस्य नामधेयानि |
एतैर्ह वा अमृतो भवतीति एवमेवैतद्याज्ञवल्क्यः || १ ||
|| अथ चतुर्थ खण्डः |
अथ जनको ह वैदेहो याज्ञवल्क्यमुपसमेत्योवाच |
भगवन्संन्यासमनुबृहीति |
स होवाच याज्ञवल्क्यः |
ब्रह्मचर्यं समाप्य गृही भवेत् |
गृही भूत्वा वनी भवेत् |
वनी भूत्वा प्रव्रजेत् |
यदि वेतरथा ब्रह्मचर्यादेव प्रव्रजेद्गृहाद्वा वनाद्वा |
अथ पुनरवृती वा वृती वा स्नातको वास्नातको वा उत्संनाग्निरनग्निको वा यदहरेव विरजेत्तदहरेव प्रव्रजेत् || १ ||
तद्धैके प्राजापत्यामेवेष्टिं कुर्वन्ति |
तदु था न कुर्यात् |
आग्नेयीमेव कुर्यात् |
अग्निर्हि वै प्राणः |
प्राणमेवैतया करोति |
त्रैधातवीयामेव कुर्यात् |
एतयैव त्रयो धातवो यदुत सत्त्वं रजस्तम इति |
अयं ते योनिरृत्वियो यतो जातो अरोचथाः |
तं जानंनग्न आरोहाथा नो वर्धय रयिम् |
इत्यनेन मन्त्रेणाग्निमाजिघृत |
एष ह वा अग्नेर्योनिर्यः प्राणः |
प्राणं गच्छ स्वाहेत्येवमेवैतदाह || २ ||
ग्रामादग्निमाहृत्य पूर्वैवदग्निमाघ्रापयेत् |
यदग्निं न विन्देदप्सु जुहुयात् |
आपो वै सर्वा देवताः |
सर्वाभ्यो देवताभ्यो जुहोमि स्वाहेति हुत्वोद्धृत्य प्राश्नीयात्साज्यं हविरनामयम् |
मोक्षमन्त्रस्त्रय्येवं विन्देत |
तद्ब्रह्म तदुपासितव्यम् |
एवमेवैतद्भगवंनिति वै याज्ञवल्क्य || ३ ||
|| अथ पञ्चम खण्डः |
अथ हैनमत्रि पप्रच्छ याज्ञवल्क्यम् |
पृच्छामि त्वा याज्ञवल्क्यायज्ञोपवीति कथं ब्राह्मण इति |
स होवाच याज्ञवल्क्यः |
इदमेवास्य यज्ञोपवीतं य आत्मा अपः प्राश्याचम्य |
अयं विधिः प्रव्राजिनाम् || १ ||
वीराध्वाने वा नाशके वा पां प्रवेशे वाग्निप्रवेशे वा महाप्रस्थाने वा |
अथ परिव्राड्विवर्णवासा मुण्डोऽपरिग्रहः शुचिरद्रोही भैक्षमाणो ब्रह्मभूयाय भवतीति |
यद्यातुरः स्यान्मनसा वाचा संन्यसेत् |
एष पन्था ब्रह्मणा हानुवित्तस्तेनैति संन्यासी ब्रह्मविदिति |
एवमेवैष भगवंनिति वै याज्ञवल्क्य || २ ||
|| अथ षष्ठ खण्डः |
तत्र परमहंसा नाम संवर्तकारुणिश्वेतकेतुर्वासऋभुनिदाघजडभरतदत्तत्रेयरैवतक-
प्रभृतयोऽव्यक्तलिङ्गा अव्यक्ताचारा अनुन्मत्ता उन्मत्तवदाचरन्तः || १ ||
इति श्रुतेः |
त्रिदण्डं कमण्डलुं शिक्यां पात्रं जलपवित्रं शिखां यज्ञोपवीतं चेत्येतत्सर्वं भूः स्वाहेत्यप्सु परित्यज्यात्मानमन्विच्छेत् || २ ||
यथाजातरूपधरो निर्द्वन्द्वो निष्परिग्रहः तत्त्वब्रह्ममार्गे सम्यक्संपञ्जः शुद्धमानसः प्राणसन्धारणार्थं यथोक्तकाले विमुक्तो भैक्षमाचरन्नुदरपात्रेण लाभालाभौ समो भूत्वा शून्यागारदेवगृहतृणकूटवल्मीकवृक्षमूल-
कुलालाशालाग्निहोत्रशालानदीपुलिनगिरिकुहरकन्दरकोटरनिर्झरस्थण्डिलेषुनिकेतवास्यप्रयत्नो निर्ममः शुक्लध्यानपरायणोऽध्यात्मनिष्ठः शुभाशुभकर्मनिर्मूलनपरः संन्यासेन देहत्यागं करोति स परमहंसो नाम |
इत्युपनिषत् || ३ ||
ॐ पूर्णमदः पूर्णमिदं पूर्णात्पूर्णमुदच्यते |
पूर्णस्य पूर्णमादाय पूर्णमेवावशिष्यते